MARIA

MARIA

Vi diskuterade bön. Jag talade mig varm för Maria, mediatrix, förmedlerskan och censorn. Den äldre mannen log med tätt sammanpressade läppar och frågade med utstuderad inställsamhet:

- Får jag vara lite beskäftig och petnoga?

- Ja visst får du det, sa jag glatt, för jag var uppriktigt road av den här tokfan.'

- Jo, när man tänder ett ljus och ber till den heliga gudsmo...der! så ska man först be för den-och-den, och sen för dem-och dem, och sen för dem-och-dem-och dem, och sen för dem-och-dem, och SIST för sig själv. Ja, SIST för sig själv skall man be, om man ska vara riktigt korrekt!

Jag bara gapade. Tänkte: och den han sitter där och svettas på bönemöte efter bönemöte decennium ut och decennium in när en cykelpump i arschlet skulle frälst han på tie sekunder ungefär. Det är omöjligt att hysa agg till en sådan människa.

Korrekt? Herren har ju sagt man ska be om det man har på hjärtat, och har han sagt det, ja, så får han väl stå för det, liksom, och vad Maria beträffar, syndfri som hon är går hon väl inte av för hackor direkt, och vid sonens korsfästelse uppträder hon nog så lugnt och värdigt man kan begära, om nu johannestexten stämmer, och det får man ju utgå från att den gör, så hon verkar inte överdrivet ömtålig, och på andra ställen i nya testamentet, får hon Jesus själv att tappa tålamodet genom sin oberördhet, efter vad det framgår, så det här är ingen porslinsdam direkt, pekoralet i Lukas inledning har jag aldrig brytt mig om, rent ut sagt, och för övrigt känns det liksom uppochnervänt att VI ska beskydda HENNE på nåt sätt om ni förstår vad jag menar. Jag tycker inte det är särskilt rättroget att göra allting till motsatsen till vad det faktiskt står.

Å andra sidan är det just det jag själv alltid hållit på med. Så gör nämligen alla kristna. Det är klart, om inte annat kan man alltid begagna sig av generalventilen För Gud är in genting omöjligt (Matt 19:26), men det känns på nåt sätt i billigaste laget, så den tar jag själv till bara i yttersta nödfall, dvs. aldrig, för skolastiskt sofisteri i katolsk tradition har jag fallenhet för till max, och jag får ALLTID till det så att det passar mig perfekt, hur jag nu bär mig åt undrar ni.

Så ock i fråga om bön till Maria.

Det är såhär att för mig funkar inte detta med blommor och bin, det bara tjorvar till sig i skallen, skär ihop, vissa män är såna, och det är ingenting att göra åt, det är vaj på mjukvaran, nej, själva hårdvaran och därmed obotligt och så är det bara. Jag ska inte fördjupa mig i det, finns ingen anledning. I alla fall, nu hade inget blivit av sen 1400-talet, och det upplevde jag som ganska outhärdligt; men, nu har vi ju det där med Den Oförtjänta Nåden och För Gud Är Ingenting Omöjligt och Be så Ska Ni Få och Bulta På Porten Så Ska Den Öppnas och Be Därav Varav Hjärtat Är Fullt och... ja, osv.

Sagt och gjort. Till Mariakapellet en kväll. Korsade mig med fingertoppdopp i vigvattenskålen, genuflexade, tände ljus, bänkade mig, knäade med slutna ögon och och knäppta händer och verbaliserade synnerligen klart och mycket mycket tydligt för mig själv (ibland kan man få för sig att hon är liksom lite lomhörd i all sin välvilja)...

JAG VILL KNULLA.

En vecka gick. Ja, eller kanske var det två, men jag minns det som en. Gick på Vassilis på Valhallavägen med ett par arbetskamrater, en svensk tjej och en man från Iran, båda mycket trevliga, vi tillbragte hela kvällen där och jag blev aspackad.

Plötsligt satt den där bruden framför mig och med en min av outsägligt svårmod. Hon såg rätt OK ut faktiskt. Hon tog min hand. Jag smiiiiilade. Det var så jävla löjligt alltihop så man rodnar fejjan av sig efteråt, det brukar bli så där när man på dojjan så det räcker till. Och så vidare. De andra var på mig som hyenor: Följ inte med henne! Följ inte med henne! Hon har AIDS! Följ inte med henne! Hon har AIDS! Jag svepte bort dem. Fick höra sen att tjejkamraten blivit riktigt störd och försökt förföra iraniern för att utjämna, men det blev inget av.

Jag drog i väg med den där bruden, en slank sak i läderjacka och byxor, jag gillar tunna tjejer. Visst, man visste aldrig. Hon verkade faktiskt lite mysko, det märkte till och med jag i spridens djupa dimmor. Man vadfan. Inget vågat inget vunnet! Och så var jag trygg, ju, i Herrens famn, och hade bedjat nyligen om... ni vet. Värst av allt var ju att jag hade glömt anervanet hemma. Det var alltid migrän på fylla, men... nöden har ingen lag, jag bad en bön att slippa migränen också, för den är INTE kul, det kan jag garantera.

Hon pratade engelska helt flytande.

Vi kom till en gård på Karlavägen. På nedre botten stod ett fönster öppet. Där kröp vi in. En stor lägenhet. Till sängen och där satt jag med hjärtat i halsgropen, för full som ett ägg som jag var jag Kelvin zero upplagd. Så jag bara satt där på sängen och svamlade och mumlade som en jävla byfåne. Till slut tappade hon tålamodet, slet kläderna av mig och försökte trä gummi på snorren som kringlade likt en daggmask i fågelnäbbet.

Det blev ett sju helvetes förspel. Hon hade nåt slags konstig dress under som knspptes upp nertill. Jag där på rygg och svamlade och blajade med kuken som ett russin och hon ovanpå, hon gned och masserade mig med fittan ända upp till halsen, man kände hårbusken, mmm, väldigt behaglig massage, och jag svamlade hänförd, men så skrek hon till slut:

- SHUT UP!

Jag teg. Hon fortsatte. Till slut fräste hon:

- SHALL I DO IT MYSELF!?

-Yes... Pleeeease!!! stönade jag i min stora nöd. Hon gjorde så, gnölade och jämrade sig hejvilt, fan lägg av, tänkte jag, sånt här gör man tyst. Nån timme gick under ständigt gnöl, jag nyktrade till, och... migränen uteblev... och så gick kroppen i gång, och så vidare, vi höll på ett bra tag, inga problem, fast jag fick ingen utlösning, det kan man inte få när man går på paroxetin nämligen. Efteråt hade jag lite ont i skallen och fick ett glas magnecyl, det hjälpte! Migränen uteblev, också ett mirakel. Tjejen? Inga stickmärken, ingen doft därnere, helt fräsch. Det grydde och där låg vi i sängen, jag var rastlös och bakfull och tänkte snart kommer hennes man hem och skär mig i småbitar. Så jag lovade att komma tillbaka nästa dag - och pös ut genom fönstret.

Nästa eftermiddag stod jag på gården och hojtade hallå. Hon tittade fram. Jag bara gapade. Vilken Skönhet! Och DEN stack man kuken i munnen på igår...!!

Och så drog vi i väg till Prinsen. Där var hon portförbjuden. Vi gick till italienaren på Norrmalmstorg vad den nu heter. Hon blev konstigare. När vi gick därifrån stirrade hon garderobtjejen i ögonen och inskärpte:

- I AM NOT CRUEL!

Hon var otroligt vacker särskilt då.

Vidare till kyrkan lagom till kvällens mässa. Där bröt det ut definitivt. Hon skvätte ner mig med vigvatten så det droppade om skägget. Byst med folk. Vi bänkade oss i Mariakapellet, hon bröt ut i vila bönetjut och rasade ner golvet, jag tog henne i hampan och släpade ut henne, i dörren stod den värdnadsvärde Präst jag konverterat för, han hälsade mycker artigt på henne, hon rodnade och neg vackert, ute i det stora förrumet, "kyrktorget", som det kallas, satt en ensam mamma med ett barn i vagn, häxan fick syn på dem och gav till ett skri på genuin stockholmsdialekt typ slinkla socialgrupp 14:

- ETT LITET BAAAAAAAAAAAARN!

och stack direkt rakt på som en schäfer och började peta ungen i magen; den skrek av skräck; jag tog henne i hampan igen till gamla hotell Stockholm vid Norrmalmstorg, där tog vi in och jag satte upp mitt lila medhavda krucifix i sänglampan och hon fladdrade omkring och kraxade och gjorde fula miner åt mig och mordhotade mig och skrek åt mig att ge fan i att titta på klockan stup i ett och där låg jag i total överlåtelse åt Herren och till slut varvade hon ner och så sa jag kom och lägg dig nu! Hon tvekade. Så beslöt hon: jo, jag skule vara hennes lilla baaaaaaaaaaarn och hon skulle berätta godnattsagor för mig. Visst! sa jag och hon kröp ner och slog sina magra armar kring mig och kraxade i örat på mig och jag slocknade ganska omgående.

Vilken Kärleksnatt.

På morgonen bröt vi upp, hon var lugn och fin och jag på gott humör, hon fastnade i en butik framför en popvideo och stirrade förhäxad,

- IT'ABOUT ME!

Hon föll alldeles i trance och gick inte att väcka. Efter tjugu min uter gav jag upp och drog därifrån. På Stureplan hann hon i kapp mig, och, ja, och vi gjorde upp om nästa möte.

Den kvällen hade jag en bit hasch med mig som jag tänkte vi skulle röka tillsammans.

- Ääääääh de e jö tuggummiiiiii! sa slinkan.

- Nej, det är hasch!

- Näääää, de e tuggummi!

- Nej, jag lovar det ÄR hasch!

- Nääääää, tuggummiiiiiiii!

Vi drog till en pizzeria och engelskan tog över, vi blev lite grann på lyran och hon snackade och snackade och snackade, en helt otroligt invecklad högst intellektuell svada där ordet "pattern" ständigt återkom, jag begrep inte ett skvatt men låtsades att jag stod perfekt och vi drog vidare till ett plejs på Stureplan där visserligen ligor i låg i fejd, men det skulle nog inte bli nåt bråk i kväll, sa hon, I hope, och på stället ifråga skulle hon till att omfamna en viss Casimir, bekanting, rolig typ för övrigt, han kröp ihop demonstrativt som om hon var inkvisitionens utsände med tumskruvar, till slut sa jag, nu åker vi hem till mig, hon var pigg som en mört och ville fortsätta på stan, ok, sa jag då åker jag hem ensam, hon gav sig inför ultimatum och vi åkte hem till mig, jag hade varnat för henne att det såg ut som en soptip, jag bad en bön igen, vi kom hem till mig, jag for omkring i full panik och och rafsade undan, till slut sa hon:

-Äskling, bry dej inte om det där, i morgon ringer vi en städfirma...

I säng, jag skulle byta till pyjamas.

- No! In the nude!

Så tog hon ett varv på rummet hittade en packe gummin på skrivbordet? (Vad i h-e låg de därför!? Jag har ingen användning för såna. Herrens skickelse igen...!) Den slängde hon åt mig.

- Here. You can use them when you want.

Och så låg vi där.

- Wanna see a sex movie? sa jag.

- YES!

Jag satte in den bästa jag hade. Hon tittade och tittade. Jag drog på mig själv hela tiden och mådde maffe, till slut upptäckte hon mitt förehavande och drog täcket över mig med världens ironiskaste uppsyn och jag tappade intresset för alltihop och knoppade av, kvicknade till när filmen var slut och vi älskade hela natten till discotonerna från cd-spelaren och på morgonen sen plockade jag stolt upp de fem sex gummina från golvet och sen städade jag hela dagen med hon låg i sängen förhäxad av MTV; sen kom hon till sans, då var det faktiskt ganska fint, hon såg sig häpen omkring:

- Good done...!

På kvällen var det dags för höjdaren. Världens bästa afrodisiakum skall ICKE med alkohol beblandas. Så fram med "tuggumit".

- De EEEEEEEEE jö hasch...!!!

Vi rökte på och hon satte strax iu gång att sjunga svenska folkvisor så grannarna måste vakna undrande. Jag ville bara sjunka ner i sängbotten, hon märkte min förlägenhet och tysnade tvärt, och sen var hon tyst och snäll som ett lamm i ett par dar och vägrade vämnligt men bestämt att byta från kofta till nåt annat tills det luktade Tjej så man knappt kunde andas, och så åkte vill in till stan med tricken, hon slog arnmarna om mig.

- Still love you dear!

Sen blev det inte mer. Jag fortsatte att uppvakta henne vid hennes dörr, men hon var inte hemma, en dag fick jag tag i henne, men hon var helt annorlunda och flydde på Stureplan, en kväll stog en biffig typ med korslagda armar nedanför hennes fönster och jag gick vidare försiktigtvis, och det allra sista var atyt jag slängde in en limpa Marlboro genom hennes fönsterspringa.På den stod szkriven :

Still love you dear!

Och det allra allra sista var ett lyckat HIV-test tre månader därefter.

Och det var det.

Jo. Bara en sak till. Den ska man inte glömma. Jag tror det var nånstans mitt i, när hon finally fått nya nycklar.

-What's your name?

- Maria! sa hon på perfekt spanska.